Ruvardag 7

Festen igår var trevlig, men som vännen och tvåbarnsmamman sa framåt småtimmarna "förstår du nu varför jag inte varit med varje gång när jag inte kunnat dricka?"

ATT jag förstår. Det var som sagt trevligt och allt flöt på bra genom middagen, men när det börjar bli sent och folk lite sliriga och lätt osammanhängande, krävs det att man har samma alkoholnivå i kroppen själv för att förstå skämten och hänga med i historierna.

Jag berättade förresten som det var vid middagen. Bordsgrannen sa "jaha, du dricker alkoholfritt, är du gravid" och jag svarade helt enkelt "jag hoppas det, vi är mitt uppe i en IVF-behandling". Det kom några frågor som "oj, kan ni få typ femlingar då", men sen lämnade vi ämnet med ett "hoppas det går bra" och hade en trevlig middag.

Vi gick hem vid ettsnåret. Då var jag trött. Alkoholen måste ju ha något uppiggande i sig. Tänk en after work en fredag, man kan vara hur trött som helst efter arbetsveckan, men efter ett par drinkar och lite mat har jag inga problem att fortsätta fram till morgonkvisten. Det är som att tröttheten skjuts upp med alkoholen.

Det konstiga är att jag idag känner mig helt slut. Det är som att vara bakis utan att må dåligt. Trötthetskänslan är densamma. Efter en promenad med glass i solen ska vi bara gosa ner oss i soffan nu med tidningar, korsord, böcker och kanske en film eller något avsnitt i dom serier vi följer lite senare. En lat och skön söndag. Utan smärtor i magen idag.

Nu höll jag på att glömma det bästa med gårdagen. Vännen som jag nämnt tidigare, som för ett par veckor sedan misslyckades med sitt tredje IVF-försök (nästan fjärde, iom att det första inte resulterade i någon isättning) - hade haft fel - dom är gravida! Hon hade blött ett par dagar innan testdag, trodde att mensen kommit precis som dom två gångerna tidigare, men så hade det slutat, och när dom sen testade plussade dom. Dom är så värda det. Jag får gåshud nu bara när jag skriver om det.