Ruvardag 6

Oj vilken tokig natt det varit.
Igår i princip tvingade jag ut M, "du måste lova att gå ut och göra något kul med dina vänner, du kan inte bara sitta hemma med tråkiga jag och göra ingenting".

Han var förstås inte särskilt svårövertalad och jag hade dessutom en soft skön kväll hemma.

När jag skulle gå och lägga mig började det dock smärta i magen. Jag hade tankarna på blödning på dag 6 i huvudet, men tackar fina Maria för kommentaren igår att det kan hända dessa dagar och då kan det vara en så kallad vidhäftningsblödning, ett ord jag aldrig hört men som jag googlade och är en liten blödning som kan komma när embryot fäster.

Svårt att sova och en sambo som trillar hem lätt förfriskad mitt i natten. En sambo som när han druckit alkohol snarkar. Mycket. Och är svår att få att vända sig. Jag hade ont och tålamodet var noll. Till slut sa jag surt "ska JAG gå och lägga mig på soffan för att DU snarkar?" Vilket överhuvudtaget är en avvikelse från vårt vanliga mönster, för att sova på soffan händer bara inte. M sa "ja". Han sa ja. Någonstans sa ju mitt förnuft att han inte riktigt var vid sina sinnens fulla bruk och att han inte skulle minnas det dagen efter, men jag blev arg, förtvivlad och ledsen. Sen blev jag rädd att det skulle vara dåligt för embryot att jag blev arg, att det inte skulle fästa för att jag inte mådde bra. Då blev jag ännu mer arg, förtvivlad, ledsen och dessutom rädd.

M sov på soffan till slut. Jag sov dåligt. Jag hade väldigt ont. Jag drömde att jag vaknade i en pöl av blod. Åh vad det här tär på en, vad det gör konstiga saker med ens psyke...

Idag smärtar det fortfarande oroväckande i magen och det dåliga samvetet över att ha blivit arg och rädslan över att det kan ha skadat något är överväldigande. Det är säkert inte så, men förnuft är något som inte riktigt har en central plats i mitt liv just nu.

Förhoppningsvis får jag tankarna på annat håll ikväll, då är det fest. Min första alkoholfria fest. Vi får se hur jag gör, om jag berättar som det är, eller om jag tar Petras tips att skylla på magkatarr - den tycker jag var betydligt bättre än den klassiska penicillinursäkten. Tack Petra!

Nu ska jag gå igenom garderoben och se vilken klänning som bäst döljer spärrballongsmagen!