Ja det skulle ha varit testdag idag, men vi testade ju redan igår eftersom jag blödde i söndags och fick det där fruktansvärda minuset konstaterat.
Jag gick till jobbet som vanligt, kände att jag inte kunde sitta hemma med alla tankar. Men det är så konstigt, det är som att sorgen satt sig på rösten. Jag har en gång gått hos en talpedagog och lärt mig att tala för en grupp. Ofta när man står inför folk blir man lite nervös och rösten sätter sig högre upp i halsen om man säger så. Det blir lite pitchat. Då gäller det att andas rätt, prata rätt och få ner rösten igen. Igår satt rösten där i nervositetstrakten hela dagen och idag har det varit likadant. Det måste ju vara för att man spänner sig.
Vi gick till kliniken imorse. Dom ville ha ett urinprov och testa dom också, så vi har fått minuset konstaterat ytterligare en gång. Sen pratade vi med Dr A som sa "det finns inget att skylla på, det finns inga fel, allt såg perfekt ut, det handlar om otur".
När han sa det jag anade, att vi skulle bli tvungna att vänta till augusti till nästa försök på grund av semestertider, trodde jag att tårarna skulle komma. Jag hoppades så att vi skulle kunna sätta igång snart, snart, snart igen. Denna väntan... Och nej, det känns inte skönt att ha sommaren att ta igen sig på, som många vänner försökt muntra upp mig med, jag behöver inte det - jag vill bara fortsätta, jag vill bara att vi lyckas, jag vill att vi ska få bli föräldrar, min M och jag. Väntat har vi ju gjort i åratal.
Sen finns det dom som säger "men tänk, man hör ju så många som plötsligt lyckas när man liksom slappnar, det kanske händer er också, ni kanske blir gravida på naturlig väg".
Eeehh, jaha... och HUR skulle det gå till? Mina äggledare är trasiga och om någon så söver mig så jag är avslappnad som en överkokt makaron så kommer det inte plötsligt uppstå en passage där.
Ja, jag är lite bitter idag. Men det går över. Nu inväntar vi nästa mens, så fort den kommit ska vi ringa kliniken och räkna ut när vi kan börja med nedregleringen igen. Med lite tur kan vi börja spraya redan i juli så ÄP blir i början av augusti åtminstone. Imorgon sticker vi till landet och oj vad jag ska dricka vin där. Vem sa att man inte kan dränka sina sorger?
Sjukstuga
-
Gittan har varit sjuk och jag med. När man är 40 år och har mycket feber
(mellan 39 och 40) i tre dagar, blir man inte så kaxig. Då kan det bli så
att man ...
8 år sedan
Vill bara säga att jag tänker på er och hoppas ni får det bra på landet. Ta hand om varandra, mys så gott det går och drick vin;) KRAM
SvaraRaderaUsch och fy, så dumt att det gick så här! Otur suger!!
SvaraRaderaJag förstår dig precis i att du vill köra på med en gång igen! Jag har också nämnt för vänner att vi måste vänta hela sommaren på nästa försök om detta misslyckas och fått höra "men då kan du ju njuta av sommaren och vila upp dig", men jag känner precis som du! Sommaren kommer vara en helvetesväntan som jag bara vill ska gå över om vi inte lyckas nu! Så jag känner verkligen med dig!
Kramar