Spraydag 26. Sprutdag 11.

Ultraljud i morse.

Det var som jag trodde, det går framåt, det var därför det spände och gjorde lite ont igår och det är därför jag allt som oftast känner mig konstant sprängpinknödig, utan att vara det.

Men dom små äggen är inte färdigväxta än. Jag hade ett stort och fint och färdigt på vardera sida. På ena sidan fanns precis som vid förra ultraljudet tre äggblåsor, medan det på andra sidan växt till några fler, fem eller sex. Några av dom ska väntas in, så jag ska ta kvällssprutan på onsdag, göra äggplock på fredag och återinföring på söndag. Det känns skönt att få veta NÄR det är. Men sen väntar ju ytterligare veckor med "vänta och hoppas" förstås.

Åtta, nio ägg - det känns inte så mycket. Inte med tanke på att det nu bara var två färdiga, hur många kommer då att kunna plockas på onsdag egentligen? Jag frågade läkaren om det var få ägg, men han gav inget klart svar. "Det är inte få, det där är så olika, du är fortfarande en ung kvinna, det viktiga är att dom här är bra" osv. Herregud, hur länge är man egentligen en 'ung kvinna'. Längre än vanligt i IVF-sammanhang verkar det som. Inte mig emot! :o)

Efter ultraljudet träffade jag Syster K igen. Hon frågade hur allt gått jag sa "bra, över förväntan även om det var svårt att föreställa sig innan, men som vanligt hör man oftast skräckhistorierna".

"Ja" sa Syster K "det där är så tråkigt, vi vet ju att dom allra flesta har det som du, det funkar bra, man mår fint, men det är ju inte dom som är ute och skriver på nätet tyvärr".

Så det är väl ett syfte med den här bloggen, om någon hittar hit och ska börja med IVF så kan man få en historia där själva behandlingen gått som den ska och som den brukar (om man tar Syster K på orden), dock vet jag inte om slutet på historien blir lyckligt än.

Men huvudsyftet har varit ytterst egoistisk, det har varit för min egen skull, för att få skriva av mig och framför allt för att dokumentera mina upplevelser. Som jag skrev i ett tidigare inlägg (om mitt utomkvedshavandeskap), man förtränger ofta jobbiga saker och om det här skulle gå åt skogen vill jag inför nästa gång kunna gå tillbaka och läsa hur jag kände mig, dag för dag.

Men det hoppas jag att jag aldrig behöver göra.