Spraydag 33, sprutdag 10, IVF 3

Nu förstår jag plötsligt det jag läst i bloggar om att bli alldeles blå och sönderstucken av sprutorna. Inte för att jag påstår att den här ynka fläcken av missfärgning är något att gnälla över, mitt första lilla sprutblåmärke. Nya upplevelser hela tiden...

Öppnade fjärde kartongen Gonal-F ikväll och när jag skulle skriva i rubrikraden vilken spraydag det är var jag nära att skriva hundra. För det är så det känns. Spraydag hundra...

Positiva tankar. Andra VUL imorgon. Hoppas få tid för ÄP då. Följer jag samma utveckling som förra behandlingen bör det bli torsdag morgon. Hoppas.

Spraydag 31, sprutdag 8, IVF 3

Första ultaljudet idag. Tio små ägg som ska få växa till sig och ses om igen på måndag när jag ska tillbaka igen. Allt finemang tills... Tills den här konversationen utspelar sig:

Dr K: Dina äggledare är trasiga va, det är därför du är här?
M: Ja...
Dr K: Och du har inte opererat bort dom?
M: Nej.

Här måste jag bara fråga, är inte detta information som läkaren borde sitta på? Som borde stå i min journal? Bara en fråga... Det fortsatte:

Dr K: Jo för du har något som ser ut som ett väldigt stor äggblåsa.
M: Det hade jag sist också.
Dr K: Fast jag tror inte att det är en äggblåsa, jag tror att det är din ena äggledare som är svullen. Dom kan ju samla på sig vätska.
M: Jaha och vad innebär det?
Dr K: Nej ingenting just nu.
M: Man läser ju en del på nätet, om allt om IVF och så och...
Dr K: Ja?
M: Ja och jag har läst att den där vätskan som samlas i äggledaren kan döda embryot.
Dr K: Om det råder delade meningar, sen beror det också på var stoppet i äggledaren sitter, det behöver inte läcka ut i livmodern.
M: Men hur vet man då?
Dr K: Har du haft flytningar?
M: Öh... ja... nu under behandlingen har jag haft det.
Dr K: Men det är helt normalt. Men om du har det ofta och mycket annars, då kan det vara tecken på att det läcker vätska.
M: Nej... det tror jag inte. Inte mer än normalt. Eller, vad vet jag vad som är normalt egentligen. Flytningar är inget jag och mina vänner diskuterar så ofta...
Dr K: Inte så att du känner att du har ofrivillig vätskeavgång från slidan?
M: Nej.
Dr K: Då så. Då är det bara att fortsätta och så får man avvakta och se.

Okej. Avvakta och se. Se om det blir minus igen eller? Och om det blir det, kolla till äggledarna? Jag försöker att inte oroa mig än. Förra behandlingen frågade jag faktiskt läkaren om det här med äggledarna och hon kollade på ett nytt ultraljud och sa att allt såg bra ut. Å andra sidan har jag hört att man inte kan se helt hundra på ett ultraljud, utan säker kan man bara vara efter en titthålsoperation.

Självklart vände det här vår värld lite uppochner. Planerna för kvällen ställdes in. Lusten finns inte riktigt att gå ut bland folk. M kommer snart hem och ska laga mat och jag har öppnat en alkoholfri öl och ser fram emot en soft kväll hemma bara vi två. Men vi har bestämt att försöka tänka bort det här och bara fokusera på det positiva. Skulle det gå dåligt får vi plocka upp den här tråden då. Nu kändes det bara skönt att skriva av sig lite, sen hoppas jag kunna använda mig av den förträffliga förträngningsmekaniken.

Spraydag 30, sprutdag 7, IVF 3

När jag läser igenom gårdagens inlägg inser jag att jag lät bitter. Det var inte meningen. Jag tyckte inte allt var pest, jag skrattade faktiskt åt den klanta jag var. Hur lyckas man liksom?

Sjukhuset ringde igår. Jag ska fortsätta med mina 300 enheter Gonal-F och ett Synarelasprut i en näsborre morgon och kväll så ska jag komma på första ultraljudet imorgon bitti. Förutom virrigheten och tröttheten mår jag som en prinsessa.

Spraydag 29, sprutdag 6, IVF 3

Allt gick fel.

Jag gick upp tidigare än vanligt. Hoppade i skorna och pulsade i snön till tågstationen. Åkte mot sjukhuset för att lämna blodprov. Brukar inte åka tåg. Märker efter ett par stationer att jag är på fel tåg!

Kliver av, åker tillbaka, byter till rätt tåg, går av vid stationen nära sjukhuset, promenerar... fel! När jag väl kommit in på sjukhuset, som är stort och uppbyggt som en labyrint, hittar jag inte provtagningen. Jag hittar inte ens huvudentrén. Inte på lång tid i alla fall.

Blodprovet lämnades åtminstone smärtfritt och utan dramat som utspelade sig sist jag var där.

Tänker att jag noga ska följa skyltar tillbaka till tågstationen och går försiktigt. Men tappar bort skyltarna och går... fel! Kommer fram till stationen ändå, men den andra uppgången. Vet inte riktigt hur det gick till.

När jag sitter på tåget på väg hem piper mobillarmet. Dags att spraya. Jag är sen. Hade ju aldrig trott att det skulle ta så lång tid, men snart. Hemma. Eller?

Såklart inte. Jag läser skyltarna på "min" tågstation och går ändå ut åt fel håll. Ingen katastrof, bara fem minuter längre promenad. I snö. Men det var liksom kronan på verket. Allt som kunnat gå fel har gjort det.

Ingen vidare start på dagen, men å andra sidan kan det förhoppningsvis bara bli bättre nu.

Spraydag 28, sprutdag 5, IVF 3

Trött. Jag är så trött. Hela tiden. Från det jag vaknar till att jag går och lägger mig. Det är ju urbota tråkigt att känna sig sliten hela tiden.

"Varför" frågar jag ilsket (utan att egentligen förvänta mig ett svar) och M svarar försiktigt "det kan ju ha något med det du sprutar i dig att göra..."

Jo jag vet. Det plus att novembermörkret inte direkt är min bästa tid gör väl att jag denna behandling känner mig tyngre än vanligt. Jag går upp, jobbar hemma ca 3 timmar, går till jobbet och är där ca 5-6 timmar och är hemma vid 16-17 och då... orkar jag inte göra någonting. Jag bara däckar. Himlans trist.

Spraydag 27, sprutdag 4, IVF 3

Vilka vitaminer äter du?

Jag har alltid varit av uppfattningen att om man behöver kosttillskott - så äter man dåligt. Byt mat istället för att lägga till piller typ. Men när vi började försöka bli tre för ett par år sen, köpte jag sådana här allt-du-kan-behöva-få-i-dig-om-du-är-kvinna-i-fertil-ålder-piller på Apoteket och dom har jag knaprat sen dess utan att tänka mer på saken.

Jag vet ju att det finns allsköns åsikter, tankar och uppfattningar om vad man ska peta i sig för att lättare bli gravid. Men vad? Borde jag göra det, eller ska jag fortsätta att bara strunta i det? Vad äter du?

Spraydag 26, sprutdag 3, IVF 3

Grönt ljus. Såklart. Men ändå skönt. Tydligen kan vi räkna med samma procedur om M någon mer gång skulle behöva testa för Hepatit-C. En del har något som gör att det inledande testet ger ett osäkert utslag.

Blodprov på onsdag. Till dess, spray och sprut.

Spraydag 24, sprutdag 1, IVF 3

WTF

Nu har dom ringt från sjukhuset. Säger till M "men du skulle ju åkt direkt till labbet och lämnat prov, i onsdags när vi pratade, vi har inte hunnit få svaret än".

Det sa dom INTE. M frågade flera gånger "är det okej om jag åker in tidigt torsdag morgon" och visst var det okej.

Summan. Vi vet ingenting. Förrän imorgon, då ringer dom och meddelar svaret men sa att jag ändå ska börja med sprutorna ikväll. "Risken är ju minimal eftersom ni varit med om detta tidigare och det var negativt då, så kör igång, det värsta som kan hända är ju att ni får avbryta sprutandet".

Ja? Är inte det illa nog? Vad händer i kroppen med en spruta? Något sätter det ju igång. Varför ska jag mixtra och trixa med hormoner i onödan? Varför ska jag inte bara vänta till imorgon när vi vet säkert. Nej, då menade dom tydligen att jag kunde bli tvingad att vänta ännu längre. Gissar att det är tajt med ÄP- och ET-tider eller så.

Känns rätt ruttet just nu. Särskilt som det aldrig hänt om dom kollat det där rutinprovet när dom skulle gjort det. Typ runt den 7:e oktober när vi lämnade det. Nu får vi istället besked mitt under vår tänkta mysiga weekend i annan stad. Tack då.

Nåja. Så länge det är ett bra svar dom ringer med tänker jag sluta sura och tänka positivt. Bara ljusa fina vackra tankar som ska få det här försöket att gå vägen den här gången. Så det så!

Förresten... någon som vet om man får ta sprutorna i handbagaget? Bergis inte va?

UPDATE:
Man får ta med sprutorna i handbagaget. Skönt.

Spraydag 24, IVF 3

Mina tankar går till bloggvännen Eluide. Mina egna problem känns just nu futtiga i sammanhanget. Som hon skriver "satans fantastiska skitöde". Det skulle ju vara deras tur nu.

Spraydag 23, IVF 3

Spraydag TJUGOTRE. Utan "sprutdag" efter i rubriken. Det är första gången jag fått spraya så här länge utan att påbörja stimuleringen. Just nu är jag lite bitter och tänker att vi skulle väntat och startat på dag 21 som i dom tidigare försöken istället, så allt varit som vanligt, om man nu kan säga så om den här inte alls som-vanliga-situationen. Sen är ju inte det faktum att jag inte är helt nedreglerad det enda problemet, som jag skrev igår.

Imorgon skriver jag förhoppningsvis "sprutdag" i alla fall. Om det blir så och om jag hinner förstås. Vi spontanbokade en weekendresa igår för att komma bort tillsammans en stund och julshoppa i annan stad. Ska bli skönt!

Spraydag 22, IVF 3

Oj vilken chock vi fick idag.

Dom ringde från sjukhuset. Inte till mig. Till M. Som sen ringde mig. Tydligen hade hans blodprov reagerat på Hepatit-C. Aaaaaaahhhh... tänkte jag först. Sen tänkte jag igen. Det här hände förra gången också. Vi lämnade blodprov. Det tas en massa test. Antingen reagerar man positivt, negativt eller typ litegrann lite vagt (indeterminant heter det tydligen: "testet mäter förekomst av antikroppar mot 4 olika delar av Hepatit-C virus separat. Om 2 eller flera band finns är testet positivt om endast ett band finns är testet indeterminant och vidare testning bör göras") på Hepatit-C-provet. M's blod indikerade då på ett sådant litegranna vagt sätt att man ville kolla närmre och då visade det sig vara negativt.

Tydligen är det rätt vanligt. Det kan vara någon allergi eller något annat som gör att testet ger utslag. Eftersom det är nio månader sen, ville dom på nya sjukhuset göra ett eget test, för att utesluta att något skulle vara fel innan man går vidare.

"Vi har beställt ett akut test" sa dom i telefon "eftersom vi borde tagit tag i det här tidigare". Nähä, you think? Det var ju ändå över en månad sen vi var där och lämnade detta blodprov. Tur dom sa det, så jag slapp vara gnällkärring och påpeka det.

Nu får vi vänta till fredag då provsvaret ska vara klart. "Inget att oroa sig för" sa dom "ni har ju dessutom varit med om det en gång förut, så var lugn". Det må så vara att vi har, men lite orolig blir man ju ändå. Hepatit-C... hur låter det liksom? Det är ju verkligen något som ger skrämselhicka och äckelkänslor ärligt talat. Smutsigt liksom.

Dessutom var jag heller inte helt nedreglerad, vilket jag tyckte var märkligt eftersom jag vid första behandlingen var nedreglerad redan efter två veckor, men det beror visst på att vi denna gång startade på dag 1. Och blodet då? Näe, inget att oroa sig för det heller tydligen.

Så... lite chockartat, men på fredag sätter vi förhoppningsvis igång igen. "Räkna med det" sa sjukhuset. Förhoppningsvis säger vidskepliga lilla jag. Om jag tar ut det i förskott tas det bergis ifrån mig på rent jävulskap.

Spraydag 21, IVF 3

Blodprov i morse. Svar imorgon. Fortfarande lite blod. Tack för alla hjälpande kommentarer igår, det har åtminstone hänt någon annan tidigare att det blödit under sprayperioden, en annan att ett litet ägg låg kvar och spökade. Hua, då är det väl bara att spraya ett par veckor till kan jag tänka. Det känns ju inte så särskilt lockande om man säger så.

Samtidigt. Det skönaste vore ju om dom kunde ge ett klart svar imorgon. Provet visade si-och-så alltså gör vi så-och-si. Inte något vagt "nja vi vet inte varför" eller "det går säkert bra ändå" och att sen bara fortsätta som vanligt. Det är ju inte så att man leker sig igenom den här behandlingen direkt. Hellre väntar jag då och vet att förutsättningarna är ultimata, än att chansa på att det "säkert går bra".

Men nu håller jag på att ta ut saker i förskott. Dåliga saker. Det ska jag sluta med. Nu.

Spraydag 20, IVF 3

Det blöder fortfarande. Ingen syndaflod, men en stadig liten stril av ljusrött vattnigt blod.

Jag ringde sjukhuset idag som INTE sa "det är helt normalt, oroa dig inte" vilket förstås gjorde mig än mer nojjig. Istället sa dom "du ska ju ta blodprov imorgon, det säger en del, vänta på svaret på onsdag så vet vi mer".

Aaaahhh... det låter ju inte så lovande, eller? Eftersom jag började spraya på dag 1 i menscykeln ska det ju inte komma någon sk nedregleringsblödning. Den kommer ju vanligtvis då mensen väntas normalt och det är när man börjar på dag 21 i menscykeln.

Det här känns inte alls bra. Först hade jag tänkt skippa träningen ikväll och bara krypa ihop i en liten boll under en filt i soffan, men nu har jag bestämt att vi ändå ska ut på vår löprunda. Det skulle inte vara någon fara, jag frågade syrran jag pratade med. Skönt att rensa hjärnan ett tag om inte annat. Bli trött så jag kan sova utan att vrida och vända mig av orostankar. Dessutom fortsätter jag känna mig fläskig. Det där med att reclaima kroppen har ju gått sådär. Jag har tränat, jag har ätit hyfsat - men ändå - den där viktuppgångsbiverkningen av nässprayen har tagit. Undras hur det gått om jag INTE tränat eller ätit bra. Hur mycket hade jag gått upp då. Nu är det dryga 6 kilo sen i februari, vilket jag tycker känns ENORMT mycket. Söta vännerna säger förstås "det syns ingenting" men när jag såg bilder efter festen i fredags fick jag lite ångest. Det där är inte jag som ser ut sådär. Vore jag gravid så visst, då kan jag glatt lägga på mig 30 pannor om det är så, men det här är bara vägen dit. Eventuellt vägen dit. Peppar peppar...

Spraydag 19, IVF 3

Blod. Det kom lite blod. Eller åtminstone en vattnig brunrödfärgad flytning. Det ska det väl inte göra? Det har det inte gjort för mig tidigare, men å andra sidan har jag inte börjat spraya på mensens dag 1 tidigare.

Jag kollar genom dom miljarders biverkningar nässprayen kan ge och prickar av fett och finnar, men hittar inget om blod.

Orolig. Någon som vet? Någon som varit med om samma sak?

Förmodligen ingen panik, men jag kommer förstås ringa sjukhuset imorgon och fråga och åter känna mig som "den där jobbiga tjejen som känner efter och frågar för mycket".

Märkligt egentligen, att läkarna och syrrorna ibland verkar ha så svårt att förstå det där. Det är väl inte konstigt att man oroar sig över avvikelser, det är ju inte så lite man laborerar med sin kropp under en sådan här behandling...

Spraydag 18, IVF3

På tisdag är det blodprov. På onsdag förhoppningsvis sprutstart. I och med det alkohol- och koffeinstopp för min del. Det förstnämnda såg jag igår till att inte komma att sakna på ett tag. Galet bakis idag... Men det var det värt.

Spraydag 15, IVF 3

Jag fortsätter läsa Aftonbladet och konstaterar att ledarskribenten Jesper Bengtsson har en viktig poäng i vin-eller-inte-vin-under-amningen-frågan.

Spraydag 13, IVF 3

Läste ni Mats Strandbergs krönika i Aftonbladet Söndag igår? Den om hans tjejkompis vars kille inte ville skaffa barn. Och om alla som klampade in på deras mest privata och frågade "när ska ni skaffa barn då"? HUR kan man kläcka ur sig det, frågar sig Mats.

Man känner ju lätt igen sig. Även om anledningen till uteblivet barnafödande är en helt annan. Frågan kvarstår, hur kan man fråga det?

Spraydag 11, IVF 3

Min mamma fick mig när hon var ung. Väldigt ung. Det innebar att när jag var tonåring var hon... lite yngre än jag är idag.

Mamma hade en kollega hon ofta hängde med. Denna kollega var som en i familjen. Varje dag när jag kom hem från skolan satt dom där i vårt kök och chitchattade. Jag tyckte mycket om henne. Men jag minns att jag tyckte en sak var konstig. Hon hade inga barn. Och var ju så gammal. Ja i mina ögon. Som tonåring var ju alla över 30 lastgamla.

Och nu tänker jag. Nu är jag hon. Den där märkliga jättegamla människan som inte har barn. I tonåringars ögon måste det ju vara så...

Spraydag 10, IVF 3

Jag tackar min mascara för att jag slipper jobba antingen osminkad (ja det hade förstås varken varit katastrof eller första gången) eller med pandafejja.

Jag sprayar - alltså gråter jag. Lätt. Fan.

Häromdagen var det ingen hejd på tårarna. Jag och en arbetskamrat var oense om hur en situation tacklats och jag kunde inte ens slutföra diskussionen. Jag tyckte han behandlade mig respektlöst och tårarna brände innanför ögonlocken. Jag vidhåller att hans beteende var aningens respektlöst även så här i retroperspektiv, men det var verkligen inte så illa att jag skulle behöva gråta ögonen ur mig. Jag var tvungen att säga "jajaja, vi säger så" och stänga in mig i ett ensamt rum. Och gråta. Och gråta. Och gråta. Det tog liksom aldrig slut.

Tack då för tårtålig mascara. Ingen märkte.

När jag kom hem och berättade om detta för M sa han försiktigt "ja det var ju dumt att kollegan agerade så, klart lite respektlöst, men du... du tror inte att du reagerar liiiiiite starkare än vanligt nu med sprayen och så?"

No shit Sherlock.

Det värsta var hur försiktigt M sa det. Som att helvetet kunde bryta ut för minsta lilla igen. När som helst. Stackarn. Han tassar säkert på tå.

Mitt liv som klimakteriekossa.

Spraydag 7, IVF 3

Det har visat sig att jag och en av bloggvännerna är på dagen synkade denna gång. Precis som hon skrev igår känner jag mig aningens "frikopplad" från det här IVF-försöket. Jag sprayar, jag lever, jag tänker på annat.

Egentligen tror jag att det är just det. Tänkandet på annat. Allt kretsar inte kring detta sprayande och fixande och framför allt så känner jag inte efter på samma sätt. Jag letar inte symptom.

Det slog mig nu. Jag vaknade fem i morse av att jag var kissnödig. Det händer ALDRIG annars. Sen på väg hem från jobbet blev jag så pinknödig att jag trodde jag skulle sprängas och ändå hade jag gått på toa precis innan jag lämnat jobbet. Hade detta inträffat vid försök nr 1 hade jag genast lagt det på listan över symptom. För säkert kan blåsan ha med hormoner och tjafs att göra, men den här gången drar jag inte samma slutsatser.

Inte förrän nu då, i skrivandets stund.

Spraydag 5, IVF 3

Jag hittade några rader jag skrivit om att vara gravid. Den gången för två år sen då vi faktiskt blev det. På naturlig väg. Där står bland annat "Ska jag försöka bli gravid igen, ska jag dricka kopiösa mängder vin och röka oförsvarsbart många festcigg innan ägglossning… "

Lite lätt överdrivet förstås. Men i princip gör jag nu vad jag skrev då. Dock har det ju inget med någon ägglossning att göra, utan i väntan på äggförökarsprutorna. När jag börjar med dom ska alla gifter ur kroppen igen. Alkohol, koffein, nikotin. Jag tror det hjälper föga, men rent mentalt känns det bra.

Nu däremot, under spraytiden då jag bara ska bli klimakteriekossa tänker jag bara ha trevligt och inte tacka nej till fest.

Jag började följa planen i fredags och ångrade mig redan igår. Undras om hormonerna gör en mer bakis också?