Spraydag 26, sprutdag 6, IVF2

Första ultraljudet i morse. Allt ser bra ut. Tio/tolv blåsor som är på gång. Imorgon när blodprovet är analyserat får jag veta hur planen ser ut, men preliminärt räknar jag med att komma tillbaka på ultraljud på torsdag, kvällsspruta lördag kväll och äggplock måndag morgon.

Jag hade trott det skulle gå fortare denna gång eftersom Gonal F-dosen är högre från start, men doktor Å som jag träffade idag sa att så behöver det inte bli. Inte heller är det särskilt bra. Lagom är bäst och i lagom takt ska det tydligen gå. Och lagom många blåsor ska man få. Lagom, lagom, lagom. Tänk om det kunde gå lite mer än lagom bra sen…

Spraydag 21, sprutdag 1, IVF2

Då var den här. Sprutdagen. 300ie Gonal-F in i lilla magen. Så här ser kylskåpet ut nu för tiden, som ett mindre apotek!

Spraydag 20, IVF2

Fest i helgen. Fest över generationerna. Trevligt. En väns mamma kom fram och pratade länge-länge om lyckan att nyss blivit mormor. "Det är nu livet börjar på riktigt" sa hon. "Jag trodde aldrig jag skulle få barnbarn, du vet sonen är ju 40 och dottern 36".

Mmm... 36 ja. Jämngammal med mig. Min mamma hoppas också. Min mamma vill nog också bli mormor. Min mamma håller tummarna att vi lyckas den här gången.

"Ja, snart kanske du också..." sa vännens mamma till mig och log finurligt. "Ja vore det så enkelt" svarade jag (rätt kort med ett vid det här laget ganska stelt leende).

"Tror du hon förstod, tror du hon tyckte jag var otrevlig och spydig som så gott som sa rakt ut att vi vill men inte kan" frågade jag M efteråt. "Förstod gjorde hon alldeles säkert" svarade han "och man får faktiskt räkna med att det kan komma ett sånt svar när man frågar en tjej i din ålder, med kille sen år tillbaka men utan barn" fortsatte han.

Men ibland undrar man ju. Det är ett känsligt ämne, det inser jag. Är man då inte nära vänner, är det bara kallprat, då kanske man hoppar det när man pratar med en tjej (eller kille för den delen) som är barnlös och över trettio. Man vet aldrig. Varför chansa liksom? Risken att det är ofrivillig barnlöshet man klampar in på måste ju vara betydligt större än vald barnlöshet. Vad är det för fel att kallprata väder och vind?

Spraydag 16, IVF2

Blodprov i morse och samtal i eftermiddags. "Du är nedreglerad och klar, men som vi sa tidigare är det så att det finns ont om plats, så du får fortsätta spraya till tisdag ändå".

Suck.

Spraydag 15, IVF2

Biverkning nummer 2 blev uppenbar för mig i morse när jag låg på sängen och drog in magen i ett tappert försök att lyckas. Men icke. Bye bye favvojeans, hello fettojeans.

Spraydag 14, IVF2

Biverkningar eller nått annat skit, vad vet jag.

"Bajs, bajs, bajs, bajsdag" sa jag (föga moget) till M när han kom hem igår. "Jag har haft en bajsdag". Jag berättade om chefen som post-semester-slött slarvat vilket gett mig extrajobb, om kunden som inte tyckte som jag vilket resulterade i att jag var tvungen att skriva om en text (som jag själv var nöjd med, men vaddå, kunden har ju alltid rätt, suck) och om hissen som stannade när jag äntligen var på väg hem "och jag som ALLTID annars går" snyftade jag "och glass hade jag köpt också, som jag nästan ALDRIG annars gör".

"Men du" sa M, "du gick upp snortidigt i morse, du sprayar och du har mens, vanligtvis hade det ju räckt med EN av dom sakerna för att tålamodet skulle tryta. Jag tycker du håller ihop rätt bra".

Då kunde jag inte låta bli att skratta. Det är sant.

PS. Jag kom loss rätt snabbt ur hissen och glassen smakade finfint och satte guldkant på kvällsfikat.

Spraydag 13, IVF2

Min behandlingsplan ja. Jag fick den över telefon eftersom kliniken fortfarande hade semesterstängt då jag skulle börja spraya. Jag tänkte inte så mycket på det "börja den 6:e, kom på blodprov 26:e och prella äggplock v37".

Men så dök det upp en resa. En resa med jobbet. En resa med kund på jobbet. Söndag vecka 37. Skulle jag hinna? Om inte, hur skulle jag förklara för chefen? För kunden? Jag gick tillbaka i bloggen för att räkna, hur gick det sist? Jag förstod ju naturligtvis att det inte fanns några garantier för att det skulle funka på samma sätt denna gång, men bara för att få en fingervisning.

Första blodprovet dag 16, sprutstart samma dag, första ultraljudet dag 21 (med ökad sprutdos som resultat), andra ultraljudet dag 26, kvällsspruta dag 28, äggplock dag 30 och återinförsel dag 32.

Jag räknar. Start 6 augusti, om det följer samma mönster som sist så... borde allt vara klart... 6 september. V36. Och drar det ut lite på tiden så i början på v37, det borde ju inte ta en vecka längre än förra gången, eller? Jag tittar lite till och inser att jag den här gången har första blodprovet inplanerat till dag 21 och inte dag 16.

Jag ringde kliniken och förklarade att något måste blivit fel när jag fick min behandlingsplan, att blodprovet ligger lite försent. "Näe" svarar Syster K "första blodprovet gör man alltid på dag 21, att du gjorde det tidigare sist måste ha varit av någon särskild anledning".

Någon särskild anledning. Tydligen inte så särskild att dom valde att berätta den för mig i alla fall. Jag hade ingen aning om att min nedreglering testades tidigare än normalt. Men det tyder ju också på att det ligger något i kommentarerna till mitt inlägg häromdagen, att nedregleringsdosen är större än nödvändigt, om man plötsligt kan testa bra nästan en vecka innan utsatt tid.

Jag berättade för Syster K om resan och hon sa att jag skulle komma på dag 16 som sist och kolla nedregleringen, har den gått bra får jag börja med sprutor då förutsatt att det finns plats. Vilket alls inte är säkert. Å andra sidan sa hon att eftersom jag fick ökad sprutdos mitt i behandlingen kommer det troligtvis att gå fortare denna gång när jag har rätt dos från början. Åtminstone borde det inte ta längre tid.

Det betyder att jag BORDE hinna med resan oavsett hur det går med blodprovet på torsdag och oavsett om jag får starta tidigare eller inte. Krångligt det där med att leva ett liv också. :o) Resan hade jag ju lätt hoppat om så behövts, men helst av allt hoppar jag att behöva förklara och berätta för kund på jobbet.

Spraydag12, IVF2

Mensen kom till slut. En dag senare än förra gången, så jag ska erkänna att jag blev lite-lite nojjig igår när inget hände. Jag menar dag 11 var sent förra gången, även om jag VET att det inte är ovanligt. Man är ju bara ivrig att allt ska gå som det ska.

Märkligt hur olika information man verkar få angående nässprayandet, det förstod jag av kommentarerna till mitt förra inlägg. Det ska göras på tid, flaskan ska vara kall, den ska vara upprätt, den ska inte vara det, tiden spelar ingen roll osv osv osv.

Till mig sa dom inget om kylskåp sist, och jag hade den framme då. Denna gång sa dom däremot att om det är tokvarmt är det bra att förvara flaskorna kallt. Sen har dom sagt att det är viktigt att den sprayas på regelbundna tider, men med tanke på gårdagens kommentarer tänker jag inte gräma mig över en halvtimme hit eller dit. Och att man ändå överdoserar, det hade jag ingen aning om... Det förklarar dock ett och annat om min behandlingsplan...

Spraydag 10, IVF2

Vad glad jag är nu att jag var så noga med att skriva varendaste dag förra försöket. Bloggen fungerar som det var tänkt, jag kan gå tillbaka och se hur det var då, för mycket riktigt har jag glömt (förträngt?) det mesta.

Syster K sa till mig på telefon att jag skulle räkna med mens runt 11-12 augusti. Det hände ju inte. Jag kollade hur det var sist. Dag 11, då kom mensen. Okej, allt går enligt plan än så länge alltså.

Blev förresten lite förvånad över Lilla J's kommentar igår, att hennes klinik sagt att det inte spelar någon roll NÄR man sprayar, bara ATT man gör det i rätta mängder varje dag. För till mig har dom verkligen poängterat vikten av att vara punktlig. Märkligt det där hur annorlunda informationen verkar vara från klinik till klinik. Men då tänker jag inte nojja mer över att jag var lite sen med sprayningen i onsdags då och istället glädjas över den härliga kväll det till slut blev.

Spraydag 9, IVF2

Vad fan.

Exakt så tänkte jag igår när jag tagit mig till andra sidan stan för att möta M. Vi skulle på kul modefest och bestämde oss för att äta på en restaurang i närheten först. Klockan var åtta. En timme till kvällssprayningen. Just det ja, vi är mitt uppe i en behandling, jag kan inte gå någonstans utan min nässpray, det hade jag helt glömt av. Nässprayen stod kvar hemma i kylskåpet. På andra sidan stan.

Vi hoppade festen. Åt gott, susade hem och sprayade en halvtimme sent (det kan väl inte vara hela världen?) och mötte upp några vänner på en bar nära hemma istället. Det blev en bra kväll, men jag kunde inte riktigt släppa att jag varit så klantig, så tankspridd, så... som vanligt. Ja alltså, om man ska följa parollen "lev som vanligt" så gjorde jag ju det. För inte är det så att jag brukar tänka "inte utan min nässpray" när jag går ut genom dörren!

Spraydag 6, IVF2

Inbillningssjuk.

Det kan jag nog tro att jag var förra IVF:en. Jag gick tillbaka i bloggen och läste hur jag mådde den här dagen då, spraydag 6. Det nojjades en del, jag kände efter hela tiden, tyckte det var omöjligt att låta bli och kom fram till att jag kanske började känna av biverkningen Dr G pratat om, "du kanske inte är så högpresterande den här tiden".

Det var jag nog inte heller, men å andra sidan var det smällkall vinter, mitten av mars och jag var förkyld. Nedreglering eller inte, jag hade nog varit rätt hängig ändå.

Den här gången känner jag inte ens efter. Det är oerhört skönt att inte nojja, att inte tolka varenda avvikelse som en biverkning. Samtidigt, som jag skrivit tidigare, känns det lite sorgligt att inte känna lika start, att inte tro lika starkt. Men å andra sidan, det funkade ju inte sist så det här kanske är rätta sättet.

Spraydag 4, IVF2

På sprayfronten intet nytt, likaså biverkningsfronten. Det svider lite som förra gången och det smakar apa i svalget. Läste igenom gamla blogginlägg om hur det kändes sist och det dröjde ju lite innan jag märkte av något som helst, så allt är väl som då. Hoppas bara inte fortsättningen, eller rättare sagt avslutningen blir densamma.

Precis som Lilla J skrev i sin kommentar häromdagen är det svårt att våga hoppas, men jag jobbar på ändrad inställning. Tror fortfarande att det är bättre att tänka NÄR det går än OM det går.

Nu tittar solen fram här ute på landet där jag sitter idag, så jag ska försöka få den att leta sig in i mitt sinne också.

Spraydag 2, IVF 2

Det är konstigt hur man förtränger saker. M frågade mig hur jag mådde, om jag märker något av sprayen än. Jag sa nej och fortsatte med att "det är ju inte så konstigt, jag kände ju inte av den särskilt mycket förra gången, eller gjorde jag det alls... Ja just det, jag blev ju toktrött... och fick finnar... och gick upp lite i vikt..." Absolut inga biverkningar man behöver klaga över, märkligt bara hur jag glömt dom för en stund.

Att jag hade milda biverkningar av både spray och sprutor och att ÄP och ET gick relativt smärtfritt, betyder det att det kommer bli likadant denna gång? Eller kan kroppen reagera annorlunda?

Det lär vi märka.

Spraydag 1, IVF2

Då var det dags igen. Semestern är till ända och jag har faktiskt lyckats riktigt bra med att bara koppla bort, koppla av, så pass mycket att det idag var svårt att koppla på. Mobilen pep och det stod "nässpray" i displayen. "Just det, idag börjar vi om..." Ett hjärnsläpp som väl visar att vi, eller åtminstone jag, känner mig mindre nervös den här gången. Nu intalar jag mig att det faktum att jag gjort detta en gång tidigare, gör att jag kan ta det lite lugnare, vilket i sin tur borde leda till att jag mer än sist "lever som vanligt" som läkarna så trycker på att man ska göra.

Det dumma är bara, att jag inte känner mig lika hoppfull. Det måste jag jobba på. Jag tror att övertygelse, hopp och tro är viktiga ingredienser för att lyckas. Åtminstone för mig. I helgen kom jag på mig att tänka "om vi misslyckas den här gången också måste vi börja fundera på andra alternativ". Det borde vi förstås, men det är inte rätt inställning att gå in i det hela med. Med ett "om". Här finns inga sådana, här finns bara "när".