onsdag 3 december 2008

Dagen före ÄP, IVF 3


Ledigt idag. Inte från jobbet, men från mediciner. Skönt.

Äggplock imorgon och M har redan börjat noja lite över spermaprovet. Förra gången hade han ju en lång utläggning om varför burken var fel och hur svårt det faktiskt var att få i allt.

Den här gången fick vi en annorlunda burk. Nytt sjukhus - ny burk. Större burk. Bättre trodde jag, men icke. "Meh... tänk att snoppen liksom står uppåt, så ska du fortsätta runka men ändå böja den nedåt och pricka burken" klagade M.

Okej... "men det måste ändå vara lättare" fortsatte jag "lättare att pricka om inte annat, förra gången fick du ju ett smalt rör".

Fel tydligen. M förklarade "det rinner ju ur den här stora burken lättare än det smalare röret om man tiltar den litegrann, vilket det nästan är omöjligt att låta bli att göra."

M:s bästa förslag är att behållaren istället ska förses med en slags strumpa, som en kondom man trär över snoppen med burken i slutet så att inga småkillar går till spillo. Jag kan inte låta bli att fnissa!

6 kommentarer:

  1. Ett tips är att mannen står på alla fyra och gör det i burken :-D . Då behöver den inte böjas på samma sätt. Har funkat för oss!

    SvaraRadera
  2. Usch ja, det är lätt att glömma bort männens bekymmer...;) Hoppas han träffar rätt imorgon och att allt går bra för er! Kram z

    SvaraRadera
  3. Kan inte heller låta bli att fnissa;) Hoppas att han hittar rätt och att det går bra för er imorgon! STOR kram

    SvaraRadera
  4. Håller alla tummar för er imorgon!

    SvaraRadera
  5. Det är ett gissel men mitt tips är att han runkar själv.

    Jag blir jag så nervös av detta moment att min handsvett sätter käppar i hjulet för min medverkan :)

    ALL LYCKA NU och må magsjukan hålla sig borta!

    SvaraRadera
  6. Åh, idag är ju dagen D! Hur har det gått med äggplocket? Jag håller på er.
    Tack så mycket för dina ord på min sida, jag vet att du förstår. Jag förstår också att det är svårt för andra att sätta sig in i hur vi har det, och vänner ska man vara rädd om. Min vän kommer att vara min bästa vän ändå, men ibland efterlyser man LITE mer finkänslighet eller försiktighet från ens vänner, särskilt när man förklarat att man är rädd och orolig.
    Men då är det skönt att få förståelse härifrån. Kram på dig, M!

    SvaraRadera