Det är svårare att ducka festerna med oinvigda det här försöket. Är det inte julfest, är det glöggparty eller bara hej-det-är-vinter-och-trist-after-works. Jag tror jag har använt alla ursäkter i boken vid det här laget. Svärföräldrar på besök, resa bort över helgen, extrajobb just den kvällen osv. Jag har ingen lust att behöva antingen svara på frågan "jaha varför dricker inte du då" alternativt vara föremål för andras viskande diskussioner kring varför jag står med alkoholfritt i handen. För det går ju aldrig obemärkt förbi.
Samtidigt är jag ingen vän av vintern, särskilt inte nu när det ändå bara är blåsigt och grått, så jag har inget emot att cocoona hemma. Ofta själv, för självklart kan jag inte begära att M ska göra detsamma. Fast jag i mina allra mest egoistiska stunder kan tycka att han visst borde sympati-tacka-nej till fester också.
Tre den här veckan, tre nästa. Det mesta jobbgrejer som han verkligen behöver gå på, men en är en privatfest med vänner som vet. Ändå har jag ingen lust att följa med på den heller. Det där med att vara nykter på fest - inte min påse. Det är helt okej första timmarna, men sen när folk pratar högt, spelar halva låtar på stereon och framförallt blir sjukt tjatiga - då vill jag bara därifrån.
Jag kan lika gärna vara utan just den här festen. Naturligtvis tänker jag inte vara en sådan här torrboll om allt skulle gå vägen, det håller inte. Då kanske jag gör just så, går med till elvasnåret och åker hem sen. Men nu, näe.
Fast jag får så dåligt samvete också. Att jag är just en torrboll. Att M ska tycka att jag inte bjuder till. Men... jag är så sjukt asocial just nu. Inte så att jag är folkskygg direkt, jag är bara inte särskilt intresserad av att träffa andra. Konstigt, för jag är faktiskt en social människa annars. Det är som att hela jag har fullt upp med det som händer. Här och nu. Utan att blanda in annat. Andra. Låter det konstigt? I mitt huvud låter det helgalet men det är så det är.
Sjukstuga
-
Gittan har varit sjuk och jag med. När man är 40 år och har mycket feber
(mellan 39 och 40) i tre dagar, blir man inte så kaxig. Då kan det bli så
att man ...
8 år sedan
Inlägg
Låter inte ett dugg konstigt. Jag gör likadant fastän jag blivit gravid. Jag vill ju inte berätta det för någon ännu och om mannen ska dricka alla mina bortsmusslade glas blir han alldeles för full. ;-)
SvaraRaderaNä, men jag förstår dig. Sitt hemma och klappa magen istället. Det finns nog fester på andra sidan ruvningen också. Förhoppnigsvis alkoholfria sådana! :-)
Tror att jag förstår precis hur du känner. Det tar mycket energi och lust från annat att genomgå ivf. Kände själv att jag inte orkade varken förklara mitt icke-drickande eller att umgås med andra människor under i stort sett hela behandlingscykeln./z
SvaraRaderaNepp, inte alls konstigt faktiskt. I alla fall inte i min värld, för precis så där funkar jag också just nu - och jag gör inte ens IVF längre!
SvaraRaderaJag har helt enkelt inte lust att small-talka och mingla och klä upp mig just nu. Det tilltalar mycket mer att ligga i soffan med mjukisbyxor och äta popcorn.
Man känner nog själv om festen skulle bli lyckad eller ej. I din situation skulle det mest bli en prestation och varför utsätta sig själv för det bara för att man "ska"?
Sköt om dig! Kram
Ytterligare en som så väl förstår dig. Det är svårt för när man inte dricker alkohol på fester så blir man alltid ifrågasatt...
SvaraRaderaSitt hemma och mys och njut av att ha ett embryo i dig istället;) KRAM
Hej! Har med spänning följt dig ett tag nu & hoppas verkligen att allt går vägen! Jag förstår precis vad du menar. Jag känner mig också som världens mest asociala människa. Är i v 12 nu så måste kanske börja berätta snart (vågar dock fortfarande inte riktigt tro på det själv), men oavsett vilket finns inte behovet av att springa på fester & umgås. Trött som jag är trivs jag bäst i soffan med ett glas julmust & en värmande brasa. Som tur är delar maken min inställning, så de få fester han har varit på har enbart varit "jobbmåsten".
SvaraRaderaNjut av att vara hemma & ta det lugnt! Både kroppen & psyket behöver det i såna här lägen! Kram Hanna
När jag äntligen blev gravid trodde jag att jag skulle gå på alla tillställningar, men jag är mindre ute nu än när jag ruvade. Det är ännu mer ointressant att gå på mingel-fester, och mycket mysigare att vara hemma. Var på övernattningskonferens med jobbet igår och jag som alltid brukar vara den som går och lägger mig sist gick till mitt rum direkt efter middagen vid kl 21. Har blivit en riktig torrboll!! Men det kändes oerhört skönt att vakna utan huvudvärk!
SvaraRaderaJag förstår precis, och tycker inte att det är ett dugg konstigt. Kände precis likadant själv ochjag tänker att det inte alls är så konstigt att det blir så. Den mentala berg-och-dalbana man åker omkring i tar enormt mycket energi. Det blir liksom inte så mycket kvar till något annat.
SvaraRaderaOch så detta irriterande att det ALDRIG går att låta bli alkohol som kvinna utan att det ifrågasätts med knuff i sidan, litet konspiratoriskt leende, eller fråga rakt ut: ska du ha barn?! Jag försökte förklara det för min man men det kunde han verkligen inte förstå, hur han än försökte. "Så kan det väl aldrig vara, det är ingen som märker om du inte dricker." Jodå, bara alla andra kvinnor...minst.