Vecka 5 +0

Släktkalasen är över för denna gång. Och det med en enda person som frågade "är du gravid"? Jag svarade som det var att "ja men det är vääääldigt tidigt". Igår när jag tackade nej till vin undrades det visserligen "ska du köra" (jag som inget körkort har...) men annars - inte ett pip.

Pez frågade mig i förra inlägget när jag ska berätta för släkten och svaret är... när (och om vi kommer så långt att) det syns. Våra allra närmaste; föräldrar, syskon och vänner vi umgås med ofta är förstås redan införstådda men till jul träffar jag släkt som jag träffar just till jul och ibland på sommarkalas. Dom vet inte ens om att vi är ofrivilligt barnlösa och det känns som att det kan vara så. Blod må vara tjockare än vatten, men lika lite som jag har lust att berätta för mina kolleger har jag det för kusinen eller farbrorn jag knappt annars talar med. Inget illa ment förstås, men privat måste få förbli privat ibland.

Ett exempel på hur sällan jag har kontakt med en del av mina släktingar, och även ett exempel på hur svårt det är för omgivningen till ofrivilligt barnlösa att veta hur man bäst visar respekt inträffade i höstas. Jag fick en inbjudan till dop. Ett kusinbarn skulle få namn. Ett kusinbarn jag inte ens visste existerade innan inbjudan trillade ned i brevlådan. Jag visste inte eftersom den kusinen och jag aldrig hörs av OCH för att ingen annan berättat om deras nytillskott i familjen för mig. Av hänsyn till vår situation tänker jag.

"Löjligt, klart jag kan ta det" var min första tanke. Samtidigt som jag när bästa vännen talade om att en bekant till henne blivit mamma, strax efter att jag berättat om senaste ET:n och oron över den svullna äggledaren, tyckte DET var lite okänsligt. Kanske kunde väntat lite. Kanske kunde tagit det nästa gång vi talades vid, tyckte jag.

Hur sjutton ska folk kunna veta? Det blir ju att dom trippar på tå, som mina föräldrar och mina syskon som inget sagt om nya kusinbarnet.

Så till jul nu var jag tvungen att ta reda på hur gammal flickan är innan jag köpte julklapp. Jag hade ingen aning. Hon kunde ju varit allt från 3 månader och uppåt. 10 månader visade det sig. Med andra ord hade alla knipit om detta för mig i över ett halvår.

Det är inte lätt att vara i IVF-andet, men det är nog inte helt enkelt att vara runtomkring det heller.