Vecka 4 +3

Först och främst TACK. Tack alla fina bloggvänner för gratulationerna igår. Dom värmde oerhört.

Så är vi plötsligt gravida. Helt fantastiskt. Vecka 4 +3. Det är ju lite märkligt det där räknandet. Att man är i andra veckan redan dagen då embryot petas in.

Ringde sjukhuset igår och meddelade våra glada nyheter. Dom sa "sluta med vagiatorerna, ring den mödravårdscentral ni vill gå till och boka tid och kom hit på ultraljud i vecka 8."

Tre överraskningar i en, som ett Kinderägg. Efter att ha läst Signoras blogg om att fortsätta med vaggisarna ända till vecka 12 förvånades jag över ordern att sluta med dom. Jag frågade och systern sa "det där är olika vilka rutiner man har, men man behöver dom inte längre efter att ha testat positivt". Angående MVC så här tidigt menade hon att en del vill träffa gravida för ett så kallat motivationsmöte. Minns när jag var gravid 2006, det som sen slutade i utomkvedshavandeskap, då ringde jag och fick tid först i vecka 12. Så långt hann vi aldrig. Inte då. Förhoppningsvis nu. Och sista överraskningen då. Ultraljud så sent som i vecka 8. Jag berättade om mitt tidigare utomkveds och sa att "då rådde läkaren mig att om jag skulle bli gravid igen, skulle jag se till att få ultraljud redan i vecka 6 för att ett eventuellt nytt utomkveds skulle kunna upptäckas så tidigt som möjligt". Risken är förhöjd om man varit med om det tidigare. Syster opponerade sig lite, sa att "man kan ju inte göra ultraljud hur tidigt som helst" men som sen bokade in mig den 7 januari.

Vi är oerhört lyckliga, men det är ändå något som lägger litelite sordin på stämningen. Rädslan. Rädslan att det ändå inte ska gå vägen. Att embryot än en gång sitter utanför. Eller att det lilla grynet inte vill sitta kvar. Att det blir missfall. I vår situation törs vi inte ta ut någon glädje i förskott, så alla goda nyheter kommer med förbehåll. "Vi är glada men vågar inte vara extatiska förrän... " Ja förrän när då? Förrän efter första ultraljudet? Förrän efter vecka 12 då missfallsrisken minskat? Förrän när?