Mittemellan ÄP och ET, IVF 3

Är din partner med?

Alltså, är han/hon med in i rummet vid ultraljud, äggplock och återföring? Jag sa faktiskt nej till M dom två första behandlingarna (hade han begärt att få vara med hade han naturligtvis fått det, men han accepterade min önskan). Jag sa nej av olika anledningar. Dels tänker jag att det aldrig kan vara bra för vårt sexliv att han ser mig i den där stolen. Det må låta löjligt, men jag känner mig totalt avsexualiserad där och av samma anledning som jag aldrig skulle bajsa med öppen dörr hemma har jag tänkt att "varför dela otrevliga saker, varför inte kunna låta det allra mest privata förbli privat".

En annan anledning är att jag under äggplock och återföring försöker vara stark, zooma in i mitt undermedvetna och klara smärtan och obehaget. Det är lättare när man är själv. När M är med är vi två. Två är starkare än en och då behöver jag inte vara lika stark själv. Låter flummigt kanske...

Men så kom M hem för ett par veckor sen efter att ha träffat en vän som gått igenom vad vi går igenom nu. Dom ska (eller har precis fått) få sin bebis anytime nu. M berättade hur vännen talat om äggplock och återföring och jag fick en känsla av att M också ville. Att han ville vara med. Att jag kanske undanhöll honom något.

Så denna behandling var han med på ultraljud, han var med på äggplock och imorgon är han med vid återföringen. Missförstå mig inte, han har ALLTID varit med, men tidigare har han väntat utanför.

Det var okej. Att han var där. Jag kände mig aningens utlämnad och det blev mer prat i salen som störde min avslappning, men det var okej.

Det var till och med lite bra, för han kunde ta till sig lite mer information än min suddiga hjärna om den misstänkt svullna äggledaren. Dom kan inte säga, är den svullen - är den det inte. Dom kan heller inte säga om det skulle hindra oss om den var det. Det kan vara ett stopp i äggledaren utan att det ställer till problem. I förebyggande syfte fick jag två olika sorters antibiotika (som för övrigt har samma verkan som antabus så ingen alkohol, inte för att det varit aktuellt ändå...) så att eventuella bakterier förhoppningsvis inte kan göra någon skada.

Hon berättade också att man inte vill ta bort en äggledare i första taget. Dels för att man inte vill operera i onödan "man tar inte bara bort organ" som hon uttryckte sig, dels för att det finns en risk att det påverkar äggproduktionen.

Majken undrade i sin kommentar till gårdagens inlägg hur det kommer sig att vi nu får två ägg tillbaka (förhoppningsvis, om det finns två fina, det vet vi ju först imorgon), om landstinget ställer sig annorlunda till det än privat klinik.

Svaret är. Det tror jag inte. Vi får två tillbaka för att vi har två misslyckade försök bakom oss. Däremot kan jag inte svara på om vår privata klinik låtit oss göra detsamma om vi gjort detta tredje försök hos dom.

En annan skillnad på vår privata klinik och landstinget, är att landstinget (eller åtminstone sjukhuset vi vårdas vid) efterodlar ägg. Om det finns fina ägg som inte är perfekta imorgon kan dom odlas i ett par dagar till för att se om dom bättrar på sig och i så fall frysas. Det gjorde inte vår privata klinik. Där var det make it or break it på dag två. Motivet var att bästa platsen för ett embryo är i livmodern och att fem dagar utanför är en för stor risk.

För övrigt mår jag okej. Försöker att inte oroa mig över den knasiga äggledaren, försöker att hålla hoppet inför morgondagen i styr och ligger mest på soffan och ojar mig. Jag är ordentligt mörbultad. Värre än dom två tidigare gångerna, så det känns som jag fattade helt rätt beslut att ta ledigt även idag. Det där med att sitta... inte skönt...