fredag 19 december 2008

Ruvardag 13, IVF3

Vilken mardröm.

Jag vaknade i natt förtvivlad. Det molade i magen. I drömmarnas värld hade tusen och tusen tårar fällts över mensen som kommit. Förtvivlan utbyttes snart i lättnad då jag förstod att det var just en dröm. Den var så verklig. Det var som att jag var med om det igen, på riktigt.

Imorgon är dagen då mensen kommit dom två tidigare behandlingarna. Imorgon är också dagen då jag leker lite med tanken att tjuvtesta. Vet dock inte om jag törs. Måndag är officiell testdag.

Jag vet heller inte vad jag ska tro, vad händer egentligen i min kropp? Det molar och har sig i magen som att mensen är på väg, men som både Signora och Zygoten skrev i gårdagens kommentarer kan det komma ett plus efter molvärk ändå. Båda dom fick det.

Dom är förrädiska dom där Progesteronvagiatorerna. Biverkningar som mens. Nästan för hemskt för att vara sant. Ska man vara rädd eller hoppfull för molvärken? Jag tänker vara hoppfull.

6 kommentarer:

  1. Oj vad jag håller tummarna för er, inte minst för min egen del, att få tillbaka hoppet. Vi hade ET ungefär samma dag som er och jag har nu haft mens i ungefär en vecka, alltså inte gravid. Men det var första försöket så vi håller tummarna för nästa, även om det känns väldigt mörkt just nu. Lycka till!

    SvaraRadera
  2. Jag fick molvärk runt dag 10 efter et och har det fortfarande i samma styrka så det behöver inte vara negativt!!! Håller alla tummar. KRAM

    SvaraRadera
  3. Bra! Att det bara var en dröm, och bra att du är hoppfull. Jag hoppas för din skull också! Hoppashoppashoppashoppas. Kram.

    SvaraRadera
  4. Om det är till någon (klen) tröst hade jag också en himla massa mensvärksliknande molande under en hel massa veckor i början av min graviditet. Håller tummarna för dig!

    SvaraRadera
  5. Hoppas, hoppas, hoppas! Vet att ruvandet är avskyvärt jobbigt så det gjädjer mig att du fortfarande är hoppfull. Inget dåligt kan komma av det!
    Kram

    SvaraRadera