Jag vet inte hur man ska känna sig när man är gravid. Är det ens meningen att man ska känna något alls så här tidigt? Dom saker jag skulle kunna kalla symptom, kan vara helt normala känslor jag nu tillskriver vårt lyckliga tillstånd för att jag så gärna vill känna något. Dessa är:
- Ömma bröst
- Smärta i brösten när vi går ut i kalla vintern
- Vaknar om natten och måste gå upp och kissa
- Överdrivet luktkänslig
- Hungrig hela tiden
- Trött, trött, trött - så jag behöver en eftermiddagslur
Allt utom brösten skulle kunna ha med ledigheten och det som liknar ett matkoma man är i mest hela tiden under juldagarna.
Jag mår med andra ord rätt bra. Är orolig över grynet, sitter det rätt? Sitter det kvar? Kommer det stanna där? Efter att ha läst Fertilitetsturistens inlägg idag med tillhörande kommentarer blev jag dessutom rätt nojjig över att jag slutat med Progesteronet. Min läkare sa ju det, men där skrivs det om att många undvikit missfall genom att fortsätta med Progesteronet i många veckor än. Tänk om... Bara för att jag slutade... Usch...
Inlägg
Jag tror att allting kan ge ångest så här i början... Jag har ju efter tre missfall fått rekommendationer av min svenska gyn att jag ska fortsätta med Progesteron till vecka 12 när jag blir gravid, och detta hade jag inte tvivlat på om det inte var för att den danska kliniken sa att jag ska sluta. Så då blir ångesten för mig den omvända... Tänk om det bästa vore att sluta nu..? Oro oro!
SvaraRaderaJag vet flera som har slutat vid samma tid som du efter IVF, och det har gått prima :-) Det var därför jag blev fundersam och skrev mitt inlägg.
TIll sist så tycker jag att dina symptom låter precis som mina, och jag tror inte att det är lovet som orsakar dem ;-)
Kram!
Mina första symptom bestod av trötthet, lätt illamående, yrsel pga lågt blodtryck och en vag mensvärksliknande molvärk.
SvaraRaderaMan får nog leva med den där ständiga oron och att man liksom hela tiden går och lyssnar "inåt" på kroppen de första månaderna. Det är otroligt psykiskt påfrestande, jag vet!
Håller tummar och tår för att allt går bra och att 2009 blir "ert" år!
Tycker att allt låter som positiva symptom jag! Nojjan kommer man nog aldrig ifrån när man är i vår situation...tyvärr!
SvaraRadera