tisdag 23 december 2008

Vecka 4 +3

Först och främst TACK. Tack alla fina bloggvänner för gratulationerna igår. Dom värmde oerhört.

Så är vi plötsligt gravida. Helt fantastiskt. Vecka 4 +3. Det är ju lite märkligt det där räknandet. Att man är i andra veckan redan dagen då embryot petas in.

Ringde sjukhuset igår och meddelade våra glada nyheter. Dom sa "sluta med vagiatorerna, ring den mödravårdscentral ni vill gå till och boka tid och kom hit på ultraljud i vecka 8."

Tre överraskningar i en, som ett Kinderägg. Efter att ha läst Signoras blogg om att fortsätta med vaggisarna ända till vecka 12 förvånades jag över ordern att sluta med dom. Jag frågade och systern sa "det där är olika vilka rutiner man har, men man behöver dom inte längre efter att ha testat positivt". Angående MVC så här tidigt menade hon att en del vill träffa gravida för ett så kallat motivationsmöte. Minns när jag var gravid 2006, det som sen slutade i utomkvedshavandeskap, då ringde jag och fick tid först i vecka 12. Så långt hann vi aldrig. Inte då. Förhoppningsvis nu. Och sista överraskningen då. Ultraljud så sent som i vecka 8. Jag berättade om mitt tidigare utomkveds och sa att "då rådde läkaren mig att om jag skulle bli gravid igen, skulle jag se till att få ultraljud redan i vecka 6 för att ett eventuellt nytt utomkveds skulle kunna upptäckas så tidigt som möjligt". Risken är förhöjd om man varit med om det tidigare. Syster opponerade sig lite, sa att "man kan ju inte göra ultraljud hur tidigt som helst" men som sen bokade in mig den 7 januari.

Vi är oerhört lyckliga, men det är ändå något som lägger litelite sordin på stämningen. Rädslan. Rädslan att det ändå inte ska gå vägen. Att embryot än en gång sitter utanför. Eller att det lilla grynet inte vill sitta kvar. Att det blir missfall. I vår situation törs vi inte ta ut någon glädje i förskott, så alla goda nyheter kommer med förbehåll. "Vi är glada men vågar inte vara extatiska förrän... " Ja förrän när då? Förrän efter första ultraljudet? Förrän efter vecka 12 då missfallsrisken minskat? Förrän när?

8 kommentarer:

  1. På kliniken jag går slutar man också med progesteronstödet direkt efter positivt test. Jag tyckte också det kändes otryggt, men ack så skönt att sluta.
    När det gäller rädslan för att något ska gå fel kan jag inte mer att hålla med. Det är hemskt att gå runt med den oron hela tiden, men det är ju inte konstigt när man kämpat så länge. Gäller väl ändå att försöka glädjas så gott det går... God Jul /z

    SvaraRadera
  2. Vår första graviditet (med hjälp av IVF) slutade med "missed abortion" som upptäcktes på tidigt ultraljud i v8. IVF nr2 blev negativ, sen blev vi gravida på egen hand (jag är fortfarande lite förvånad såhär 4½ år senare...!). Jag var precis som du, när vågar man bli överväldigande glad? Tyvärr blev jag aldrig riktigt det utan först i slutet av graviditeten vågade jag tro att det skulle gå vägen. Så mitt råd till dig är: Försök att njuta av att ni faktiskt ÄR GRAVIDA! Man vet aldrig hur framtiden ser ut och det är bara onödigt att se allt i svart.
    Jag vet, lätt för mig att säga men jag önskade att någon hade sagt det till mig när jag var gravid. Var rägg om dig och lill* pyret.
    God jul!

    SvaraRadera
  3. Ta en dag i taget och njut av den dagen! Är så glad för er skull!!

    SvaraRadera
  4. Stort grattis till plus!
    Jag är i v 32 (efter IVF) och väntar på den där extatiska känslan än. Visst är man överlycklig men med så mycket oro vid sidan av vågar jag inte andas ut förrän bebis levande är ute. Tror jag. Hoppas jag.
    Men stort grattis försök tänka dag för dag och just idag är allt bra!

    SvaraRadera
  5. Ja jäklar i mig här händer det roliga saker. Så fantastiskt. STORT STORT GRATTIS!

    Gällande vagitorer säger min fertilitetsgyndoktor att man ska ta progesteron till vecka 12 "för bästa tänkbara skydd".

    Min IVF-klinik däremot säger precis som din. Jag kommer att lite på min fertilitetsgyndoktor eftersom han är erkänd missfallsexpert.

    Återigen grattis till er och lycka till nu. Må den lilla/e sitta på rätt plats och borra in sig ordentligt!

    SvaraRadera
  6. Jag förstår att oron är stor men tänkt ändå så långt mi har kommit nu. Tänk på hur det kändes innan du testade dig positiv. Då snackar vi oro! Kanske en annan slags oro men ändå!
    GOD JUL och stora grattiskramar

    SvaraRadera
  7. Jätte grattis!! Så kul när det lyckas! Ska själv genomgå första IVF försöket nu i januari och tankarna är många

    Vill vara ge dig ett jätte grattis och hoppas du får en jätte bra jul!!
    //Kram

    SvaraRadera
  8. Grattis till den för tidiga julklappen!!!

    Varmaste god jul-hälsningar,
    Kaica

    SvaraRadera